Karaktär
Inomhus är Faraohunden ganska lugn och mysig och trivs bäst om den får ligga nära sin familj i sängen eller soffan. Utomhus är det ofta betydligt mer fart i dem. De är ganska livliga och verkar ständigt glada. Som alla hundar behöver de aktiveras både fysiskt och psykiskt för att må bra. De är envisa och påhittiga vilket gör att en understimulerad faraohund kan hitta på en hel del ofog. De är charmiga med mycket personlighet och väldigt sällskapliga. Dock kastar de sig inte över främlingar utan tar kontakt när de själva känner för det. När de väl har godkänt en person visar de all sin kärlek.
Motion
Faraohundens motion skiljer sig inte så mycket från andra rasers. De uppskattar långa pro-menader och att kanske cykelmotioneras lite då och då. Det viktiga är att de med jämna mellanrum får chansen att springa fritt och verkligen sträcka ut.
Jaktinstinkt
De har en ganska stark jaktinstinkt och reagerar ofta direkt när något rör sig snabbt. Faraohundar i flock brukar vara omöjliga att få stopp på men har man bara en hund är det ofta lättare att kontrollera genom mycket in-kallnings och kontaktträning redan från början. Det är viktigt att ha kontroll på de platser man släpper sin valp (och vuxen hund) på när man tränar detta så det inte ligger en trafikerad väg för nära.
Lure Coursing
Lure Coursing är inte kapplöpning där först i mål vinner utan en form av bruksprov som bygger på vinthundarnas ursprungliga jaktsätt. Lure Coursing är alltså en simulerad harjakt. En motor drar in en lina där luren (haren) sitter fast. Luren består ofta av några plastremsor. Linan är spänd längs med olika trissor som gör att lurens väg består av raksträckor och tvära svängar för att påminna om en riktig hares flyktväg. Hundarna springer två stycken mot varandra i ett lopp och de får poäng efter entusiasm, rörlighet, följsamhet, snabbhet och uthållighet. Det kvittar alltså om en hund kommer först fram till luren när den stannar, det är hela loppet som poängbedöms. Denna aktivitet
älskas av de flesta faraohundar och många av dem blir helt galna när de upptäcker vad som är på gång. Det är ett utmärkt sätt för dem att verkligen få sträcka ut och få utlopp för sin jaktinstinkt. Har man jobbat hårt med att kunna ha sin faraohund lös utan att bry sig om kaniner kanske man ska tänka efter en gång extra innan man börjar med Lure Coursing. Som jag upplever det förstärks jaktinstinkten när man börjar med Lure Coursing. Detta innebär förstås inte att man aldrig mer kan ha sin hund lös men om man har en hund som tidigare inte automatiskt satt efter en springande kanin så kan det hända att den börjar reagera på det om den blivit förtjust i Lure Coursing.
Utställning
Utställning är den aktivitet som flest faraohundar sysslar med. Det är en vacker ras som lockar utställningsintresserade och Sverige har dessutom en väldigt hög kvalitet på sina faraohundar vilket gör att många också når stora framgångar i ringarna. Den höga kvaliteten gör såklart att konkurrensen blir ganska hård vilket i sin tur gör att det inte bara är att gå in och ställa sig i ringen och kamma hem segern. När det finns många bra hundar för domaren att välja mellan gäller det att hundarna står och går ordentligt och visar sig från sin bästa sida vilket kräver en del träning. Kanske mer än man ibland tror. Det finns många ringträningar och handlerkurser där man kan lära sig detta och dessutom brukar uppfödarna vara väldigt duktiga på att lära sina valpköpare hur man visar en faraohund.
Lydnad
Faraohunden har extremt lätt för att lära sig nya saker, när den själv vill! När det gäller lydnadsdressyr kan Faraohunden mycket väl lära sig de flesta moment om den känner att den får något ut av det, till exempel korv. Det svåra, som jag upplever det, är att få hunden motiverad att utföra momenten utan godis (eller annan belöning) vilket ju krävs under en tävling. Skulle Faraohunden känna att det inte är roligt längre så slutar den, det är inte så att de känner att de måste göra det bara för att vi ber om det. För att träna lydnad med en faraohund måste man ha extremt mycket tålamod, påhittighet och humor. Träningen kan gå alldeles utmärkt då hunden plötsligt bestämmer sig för att sätta av ett varv runt planen i full fart då du sa ”ligg”. Faraohunden ska gärna tro att den själv har kommit på alla moment vilket gör det lämpligt med till exempel klickerträning. Hittar man rätt inlärningssätt för just den individen kan man ha riktigt kul tillsammans med lydnadsträningen. Och kanske rent av lyckas bra på tävlingar. Men är det ett lydnadschampionat man vill ha så finns det lämpligare raser.
Agility
Faraohundens fart, smidighet, vighet och person-lighet borde göra dem till den ultimata agilityrasen. Ändå är det väldigt sällan man ser dem på någon tävling. Ifall detta beror på att de inte är tillräckligt duktiga eller ifall det helt enkelt inte finns några faraohundsägare med det intresset vet jag inte. Helt klart är i alla fall att det är en sport som flera faraohundar uppskattar och med träning tror jag säkert att de även skulle kunna hävda sig ganska bra på tävling.
Andra aktiviteter
Faraohundar är ofta väldigt duktiga på att spåra. Bruks-tävlingarnas upplägg med både lydnad och specialmoment kanske inte passar alla faraohundar (eller dess ägare) men däremot brukar viltspår vara
mycket uppskattat. Ibland kan man får tillåtelse att träna kapplöpning på bana men det finns ingen tävlan för faraohundar i Sverige.
Skötsel
Faraohunden har ingen komplicerad skötsel. Pälsen behöver inte kammas och borstas och hunden badas när den är skitig. Däremot måste man vara noga med att klippa klorna vilket kan behöva göras cirka en gång in veckan. Tänderna måste skrapas med jämna mellanrum och öronen rengöras.
