Leia min guldklimp, min groda, mitt allt! Den 2 januari 2005 gjorde hon en smått dramatisk entré en månad för tidigt. Men redan från början visade hon att detta var en tuff liten dam som visste vad hon ville. När hon lärt sig krypa var det inte lönt att vi försökte trösta henne när hon var ledsen, då kröp hon till någon av hundarna och la sig hos dem i hundkorgen istället. Hon vill gärna vara en hund ibland, särskilt när de får godis då sätter hon sig också och gapar. Nahla är numer hennes lillasyster och Zäta hennes storasyster (det kvittar hur mycket jag försöker förklara att Nahla är äldst). Hon har följt med på ett par utställningar och även provat träna agility med min instruktörs Papillon. Fast hon gav honom bara godisen och sprang sen själv över alla hinderna. Hon säger att hon ska ha en liten hund och jag säger inte emot. Dock är väl inte alla i huset lika överens om det :)

Leia är i ständig rörelse, hon vet inte vad gå är utan springer, klättrar, hoppar eller leker konstant. Fast däremellan gillar hon att ligga och mysa framför en film. Som alla föräldrar tycker vi att vårt barn är ett geni. Fast i Leias fall är det faktiskt så ;) Vi bara råkade få den goaste, snällaste, smartaste och absolut sötaste ungen i hela världen!